Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michelagniolo Buonarotti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRS-BIOGRAFIER.
39
outtröttlige motståndare, såg, att denne som bildhuggare mer och mer satte sig i påfvens gunst,
uttänkte han för honom en uppgift, som gick i en annan riktning och därför efter all sannolikhet
skulle komma att öfverstiga hans krafter. Färgerna, mente han, måste vara bildhuggarens svaga
sida, och han ledde därför påfven på den idéen att låta Michelagniolo måla och dekorera det hvälfda
taket i Sixtinska kapellet i Rom, och i följd däraf blef denne år 1508 kallad till Rom. Blott
ogärna inlät han sig på detta kinkiga arbete och sökte undflykter; men detta gjorde påfven blott
$111111 mera hårdnackad, och Michelagniolo måste taga ihop med det kolossala verket. Han antog
medhjälpare, i den förmodan, att de skulle vara förtrogna med freskomåleriets teknik, men då
arbetet framskridit ett stycke, visade det sig, att man hade begagnat ett oriktigt förfaringssätt och att
färgerna redan började förderfvas. Michelagniolo lät då borthugga det utförda arbetet, afskedade
sina dåliga medhjälpare, och liksom en jätte, hvilken känner sina krafter och förstår att bruka
dem, började han arbetet ånyo, alldeles ensam. Då 22 månader förflutit, var arbetet fulländadt
och medan hans fiender väntat, att det skulle lända till hans förderf, utföll det tvärtom till hans
största heder. Takmålningarne i Sixtinska kapellet höra till Michelagniolos och således också till
verldens yppersta konstverk.
Efter Julius ILdres död, som timade den 21 Febr. 1513, arbetade han åter en tid på denne
påfves grafmonument, hvilket nu utfördes efter en vida mindre måttstock, än förut varit påtänkt,
och med blott en hufvudfigur i stället för de 8, som först varit ämnade; men denna enda figur är
den Moses, som ännu i dag ständigt drager beundrare till kyrkan S. Pietro in Vincoli i Rom,
hvarest monumentet blef uppstäldt, ehuru påfvens graf icke är där utan i Peterskyrkan.
Det hade länge varit Michelagniolos önskan att för alltid bosätta sig i sin födelsestad Florens,
och efter Julius II:s död var denna stad också i många år hufvudsakliga skådeplatsen för hans
verksamhet. Ehuru icke fullbordade, äro de fyra på marmorsarkofager liggande figurerna Morgon,
Afton, .Dag och Natt det märkeligaste, som denna period frambragte och öfverhufvud det skönaste af
hvad Michelagniolo skapat som bildhuggare.
Men oändliga politiska oroligheter, i hvilka han sjelf blef invecklad som deltagare, hämmade
på mänga sätt hans konstnärsverksamhet. Ödet hade fogat det så, att han blifvit anhängare af det
folkparti, som fördrifvit Mediceerna, frihetens förmenta undertryckare, från Florens, och då
hufvudmannen för Mediceerna, påfven Clemens VII, återvände och belägrade Florens, var Michelagniolo
bland denna stads försvarare; han gjorde tjänst som ingeniör, anlade försvarsverk och utmärkte sig
isynnerhet vid belägringen och försvaret af det vigtiga bärg, på hvilket kyrkan S. Miniato ligger.
Dock spelade han icke någon egentligt framstående rol i de politiska och krigiska händelserna och
var väl i det hela ej någon ifrig partigängare; ty vid tillfälle, när det lät sig göra, drog han sig
i tysthet tillbaka från tumultet, för att en kort stund lugnt hängifva sig åt sin konst, och arbetade
då just på Mediceernas grafvårdar. Då staden slutligen måste gifva sig, blef han ej häller vidare
ofredad af det fientliga partiet. ^ Påfven ville icke låta dräpa, kasta i fängelse eller landsförvisa
en konstnär sådan som Michelagniolo, ehuru det skett med så många andra betydande män i
Florens; han fick ostörd fortsätta sitt arbete och blef snart fullkomligt försonad med påfven.
Men Florens torde väl ändå från denna tid hafva förefallit Michelagniolo mindre trefligt, och
åtkilliga andra orsaker bidrogo dessutom att göra honom ledsen vid vistelsen därstädes. At en
ränkfull konkurrent, ovärdig att kallas hans medtäflare, bildhuggaren Baccio Bandinelli, uppdrog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
