- Project Runeberg -  Hemspånad och taggtråd /
22

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frontförändring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min barndoms sentimentala näckrosor blomma där.
Kräftor finns där också, om jag vill fånga dem.

Jag kan inte hjälpa att Heidenstam hade rätt, fast
jag den gången reagerade mot hans synpunkter. Jag
längtar nu efter att måla denna tjärn (skalderna kalla
en sådan ett öga mitt i skogen) som talar till mitt
barnsliga lynne och nästan skaffar mig dåligt
samvete, för att jag icke har målat den, då den var så
vacker som jag såg den då jag var barn. Det är den
sentimentalaste och mest lyriska tjärn jag sett. Den
har för längesedan upphört att fungera som
kvarndamm, ty de stockar, som äro kvar, ligga bruna eller
vackert grönluddiga och tala om medeltiden. Smala,
i skuggan födda och uppväxta björkar kransa dess
älskade stränder, och mäktiga berg med granar och
tallar spegla sig där nere. Dammens gamla stockar
verka helt paleontologiska, och väldiga kr?ftor gå
in i mystiska hålor. Rudor med ærugo nobilis och
en aning om guld gå stora och feta under näckrosblad
och bland Batrachium, och när en gammal ärevördig
gädda svänger med sin väldiga stjärt, går en stillsam
och brunfet dyning över tjärnen bara som en
påminnelse om att där finns liv. Jag känner mig besläktad
med denna damm. Kanske borde mitt skelett ligga
där en gång med guldbrun gyttja i ögonhålorna och
långa slanka sjögräs mellan revbenen och en äldre
ål’ som tuggade på det sista av det som en gång
var mitt vackra omhölje. Och Dytiscus latissinius,
svart och oljigt pampig, skulle lysa till med sina gula
ryggsköldsblixtar då och då i mitt gamla avlagda
bäckenförhållande. Men jag tar kanhända upp
läsarens tid med mina små privatfantasier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:04:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free