- Project Runeberg -  Hemspånad och taggtråd /
42

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintermorgon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synas pupillerna som kniväggtunna svarta streck och
jag läser mord i dem. Jag läser ett intresse som
dominerar kattans hela psyke utan plats för andra affekter.
Och detta intresse fördjupas och renodlas med var
sekund. Hon börjar trampa oroligt, öppnar käkarna
med ett smackande ljud och slår nervöst ihop dem
ett par gånger. Plötsligt låter hon höra ett kvidande
läte, som om hon förgäves sökte undertrycka en
vild smärta, och hoppar upp på fönsterbordet.
Talgoxarna flyga och kattan piskar luften med svansen
i vanmäktigt raseri.

Så lägger hon svansen utmed sidan och ligger
orörlig med ögonen följande den svängande talgkakan.
Om en minut äro fåglarna tillbaka på sin plats. Denna
gång äro de flera. De, som ej få rum på kakan, ägna
sig åt vippmekanismen och äta korngryn, de som ej
få plats där sitta på holktaket och vänta på sin tur.
Kattan andas tungt och kvider sakta men hon vet, att
hon måste vara stilla för att ej skrämma. Jag undrar
om en människa någonsin annat än möjligen i släktets
tidiga barndom kunnat känna så intensivt som kattan
gör nu. Kan en modern människa känna så? Det
skulle i så fall vara endast i de högsta och mest
benådade ögonblicken, då livet fungerar starkast.

Men nu blir det för mycket för kattan. Hon tar ett
vilt hopp och glömmer rutan. Den är stark och håller.
Talgoxarna flyga. Kattan hoppar ner på golvet och
springer under bordet. Jag lockar på henne, men i de
vidgade pupillernas stenkolssvarta avgrunder tycker jag
mig läsa ett obevekligt hat mot mig och allt skapat.

Men nu hörs galopp på gården. Islandshästen har
blivit utsläppt för att få luft och tillfälle att tigga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:04:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free