Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paradisäpplena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryggen. Där hängde eländet och dinglade hemskt fram
och tillbaka.
Vi undkommo som vanligt.
Dagen därpå fick min kamrat i klassen besök av
polisen, ty i mannekängens mössa stodo ett par
bokstäver med en friherrlig krona över. Han hade med
vanlig flotthet glömt eller inte brytt sig om att
avlägsna dessa graverande indicier. Han blev inkallad
i lärarrummet. Om några minuter fick även jag bud
att infinna mig där. Vi erkände naturligtvis genast.
Under förhöret blev det så småningom rast och alla
lärarna infunno sig.
Då fick min kamrat tillfälle att utveckla sina
dramatiska egenskaper. Han beskrev fullkomligt
sanningsenligt hur det hela tillgått. Men då han kom till det
viktigaste ögonblicket, det då konstapeln trodde sig
vara mördare och smet från hela tillställningen,
förändrades med ens de båda polismännens förut hotande
hållning. Det var vi som triumferade, då vi båda
underströko det orättfärdiga i den passhavandes
tillvägagångssätt. Den ene konstapelns hy förvandlades, ty
det var just han som haft passet den minnesvärda
dagen.
Men den stränge och rättvise rektorn, som vi alla
älskade, bjöd oss gå ut en stund i korridoren. Vi
gjorde så och om 5 minuter kommo de två
konstaplarna som ofantligt slokörade missgärningsmän ut och
lommade av. Deras blickar på oss voro minst av allt
välvilliga och min medbrottsling påstod sig tydligt
höra hur det gnisslade i deras tänder och knakade
i deras knogar. Vi kallades in igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
