- Project Runeberg -  Hemspånad och taggtråd /
109

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den 14 Juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men sådant liv som det var i Paris den 14 juli på
kvällen har jag aldrig sett förut, fast jag upplevat
samma fest åtskilliga gånger där. I Montparnasse
började dansen på gatorna omedelbart efter middagen.
Men centrum för det uppsluppna folklivet är
Montmartre, och dit begåvo vi oss, jag och mitt sällskap.
Ingen auto stod att få och vi måste gå och delvis
tränga oss fram den närmare 5 kilometer långa vägen
från Boulevard du Montparnasse till Boulevard de
Clichy. Gatorna norr om Seinen voro formligen
packade med folk och i varje gathörn, nära på, stod en
musikkår, framför vilken gendarmerna och folket självt
höllo en liten plats öppen där det dansades. Med
mycken möda lyckades vi hålla ihop och tränga oss
fram till Place Blanche och Place Pigalle, där
marknadslivet var i full gång med karuseller, gungor,
cirkusar, brottare, trollkarlar och allt upptänkligt skoj.
Tricolorerna fladdrade, dussintals musikkårer gjorde
sitt bästa att överrösta ljudet av andra öronpinande
oljud. Tusentals visselpipor och ett otal apparater för
frambringande av oljud trakterades av unga och gamla,
män och kvinnor. Serpentiner beskrevo lysande banor
i luften, moln av confetti slungades av beskäftiga händer
och föllo som mångfärgade snöflingor ned över de
av glädje och upphetsning tjutande folkmassorna. Här
var det omöjligt att hålla ihop med sitt
sällskap. Man formligen bars bort av
människoströmmarna. Jag försökte ta reda på kamraterna, men
uppgav till slut företaget som lönlöst och lät mig föras
dit slumpen ville.

Plötsligt stod jag ansikte mot ansikte med min vän
Georges. Jag grep honom under armen, ty i nästa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:04:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free