Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engstrem, i hab wos vaagessen — amusieren sie
sich — wir treffen uns wieder — och jag var plötsligt
ensam med rumäniern.
Han utvecklade en myckenhet av älskvärdhet och
sade sig kunna behärska linan till min belåtenhet.
Jag medger, att jag var dum, men samtidigt ville jag
visa att jag kunde genomföra det, jag givit mig in på.
Jag placerade läderbiten riktigt, tog ut den igen
och sade: — Ni förstår, att jag kommer inte att ägna
mitt liv åt detta! Alltså höjer ni mig några tum
från golvet, så att jag kan få tillfälle att släppa med
tänderna, om jag inte anser mig ha krafter nog!
— Verstanden!
Mannen gick bort till en utgång, där hjulet fanns,
med vilket han kunde dirigera linans höjning och
sänkning. Jag placerade läderbiten all right och väste
mellan tänderna: — Los!
Det gick sakta, oändligt sakta. Idiotiskt nog släppte
jag icke mitt tag, då jag kunde inbilla mig vara en
eller halvannan meter från golvet. Detta var ju min
begränsning. Men samtidigt intresserade det mig, att
jag hade tillräckligt bra halsmuskler.
Och plötsligt befann jag mig vara mitt i cirkus,
halvvägs till taket. Något av fasa grep mig och jag
kunde ju icke skrika. Det av morrning jag kunde
prestera hördes väl knappast. Jag kunde icke heller
se mig om. Jag var dömd att stirrande i ett
cirkustak domna i käkarna tills jag måste släppa, ramla och
bli en blodig massa i den övriga gödseln på golvet.
Så småningom var jag framme och tilläts att stanna
ungefär en meter från taket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
