Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsorginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tullvaktmästare Bogren, och f. d. båtsman Däfvert,
som är enögd och har fattigunderstöd. Dessa båda
gamlingar plocka på två eller tre dagar av hjortronen,
vilka Österman skickar in till fru Hagberg på
Munkbron. Förtjänsten blir avsevärd, ty hjortronsylt är
herrskapsmat, och finnskärshjortronen kunna jämföras
med de bästa småländska eller norrländska. Dessutom
har i en länge sen svunnen tid ett kärleksförhållande
varit rådande mellan änkan Bogren och båtsman
Däfvert. Av denna ännu ej mögliga sympati begagnar sig
Erik Österman, ty båda äro villiga och livet i
fiskarstugan på Finnskäret varder dem ett efterlängtat kalas
med kärlek som underlag och sik som materiell föda.
En och annan sup saknas icke. Ej heller det livgivande
kaffet med imängt äkta stockholmsbrännvin. Och
hampar det sig väl, kommer Österman in om morgnarna
med en ejder eller ett par alfåglar. Då står röken tjock
ur fiskarstugan och en lukt av färskt utbreder sig över
ängden och de sorlande vikarna.
Erik Österman har en fru. En gång för länge sedan
kom han på henne med rackartyg och kärleken dog.
Den sprattlade litet som en abborre gör, då man
gallspränger honom, men sedan blev det slut. Och nu går
Österman och Lotta och titta på varandra som ett
par galärslavar, som bära var sin ända av samma boja
och hata varandra. Ibland ser man mord i ögonen
på dem båda, men var och en gör sin plikt och
uppfyller sina skyldigheter. Lotta sköter laxnotens ena
tög och hoppar på klipporna som en ekorre, fast
hon är nära åtti år. Hennes ansikte är brunt som ett
huggormsskinn och näsan gör en gest ut åt fjärdarna
som när man kastar en sten. Inga tänder har hon kvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
