Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
i maskinrummet, satte skibet stavnen tungt mot
sjøen og sendte ham hodestups mot Rout.
Chiefens arm, lang som en fangarm, spratt ut
med en fjærs styrke og snudde ham rundt i farten,
mot talerørene. Samtidig gjentok Rout alvorlig:
«De skulde rappe Dem, hvad det nu er.»
Jukes skrek: «Er De der kaptein!» og lyttet.
Intet. Plutselig falt stormens brøl rett mot øret
hans, men så skjøv en tynn stemme den hylende
orkanen tilside.
«Er det Jukes? Nå >»
Jukes var klar til å tale, det var bare tid det
skortet på. Det var lett nok å forklare alt. Han
så ganske tydelig kuliene for sig, skalket ned på
det stinkende mellemdekket, der de lå syke og
vettskremte mellem rekkene av kister. Så hadde
en av kistene — eller kanskje flere på engang —
slått sig løs, revet andre med sig, og sidene var
smadret, lokkene fløiet op, og hele klumpen med
kinesere hadde reist sig for å redde sin eiendom.
Siden hadde hver slingring av skibet slynget denne
trampende, hylende massen frem og tilbake, fra
den ene siden til den andre, i en hvirvel av sønder-
slått tre, forrevne klær, rullende dollars. En kamp
som, engang begynt, ikke kunde stanses av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
