Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
uti att kasta lystna blickar på grannländerna. Den
i nationen slumrande lustan att på andra nationers
bekostnad utvidga sig och germanisera vaknade och
trädde oblygt fram. Men denna gång var det endast
det lilla Danmark man vågade sig på. Strandberg,
som, trots sina skandinaviska sympatier, ändock
fortfarande hyst en viss kärlek för Tyskland, till
hvars literatur han för sin bildning stod i så stor
skuld, kände sig nu gripen af på en gång harm och
förakt mot det ömkliga skådespel, den stora nationen
uppförde. Han ansåg som en Svenskarnes heliga pligt,
att ila Danmark till bistånd, och när inom svenska
pressen röster höjdes, hvilka på det enträgnaste
afstyrkte landets aktiva uppträdande i denna fråga,
utslungade Strandberg mot detta fredsparti sina »Vilda
rosor» (1848). Titeln är sannolikt hemtad ur Herweghs
dikt: ))Aus den Bergen)), deri det heter:
»Wo in ungeziigelten Lanf
Noch die Wasser tösen,
Låd’ ich meine Waaren auf:
Wilde, wilde Rosen.»
Samtidigt förberedde han utgifvandet af tjugu
europeiska folk-hymner i öfversättning, med musik,
satt för 4 mansröster, ett företag, som dock aldrig
blef fullbordadt.
Med 1848 kan Strandbergs ungdomsdiktning sägas vara
afslutad. Visserligen utgaf han 1854 första delen
af sina Dikter., i hvilken samling finnas intagne
))Sånger i pansar)) och ))Vilda Kosor)) samt derjemte
»Nyare sånger 1846-1854)), men af dessa senare,
tolf till antalet, äro endast åtta skrifna efter
ofvannämnda år, och bland dem är en, ))Luther)),
omarbetning af en dikt, skrifven vid Luthersfesten
i Lund 1846. Alla öfversättningar i denna del äro
senast från 1848. Af de få nydiktade hor ingen enda
till skaldens mera betydande skapelser.
Orsaken till denna ringa fruktsamhet under
tidrymden 1848-54 ligger väl till en del i personliga
förhållanden. Sedan Strandberg 1847 lemnat Lund, hade
han tillbragt en tid hos sin far i Hammars prestgård,
samt derefter begifvit sig till Stockholm för att söka
medel till sin och de sinas utkomst. Det dröjde dock
något, innan han dit hemtade sin familj, som under
tiden vistades hos fadren. Hösten 1849 skref han i
ett bref: ))till poetiska fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
