Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV
gifvande af fosterlandets stora minnen, det möter
*oss slutligen med en nästan vemodig stämning i dessa
dikter från hans sista år, der vi förnimma pulsslagen
af svenska folkets eget klappande hjerta.
Hösten 1874 instälde sig de allvarsamma förebuden
till den plågsamma sjukdom, som skulle sluta skaldens
dagar. Han bar sitt långvariga lidande med tålamod,
och sällan gick en klagan öfver hans läppar. I den
utmerglade och sammanböjda kroppen bibehöll själen
ännu sin spänstighet; ja, i samma mån den jordiska
hyddan föll samman, klarnade det allt mera inom
honom. I gryningen en vintermorgon, den 5 Februari
1877, slutade hans lidande. För att icke störa de
sinas ro, hade han, sökande en lindring i plågorna,
tyst stigit upp ur sin säng och släpat sig fram
till sitt skrifbord. Der funno honom hans närmaste,
sittande lif-lös med hufvudet nedböjdt mot de
stödjande armarna. Döden hade kommit plötsligt.
Utgifvaren har med detta förord endast haft för afsigt
att, till läsarens ledning, lemna en redogörelse för
gången af Strandbergs utveckling såsom skald. En
utförligare karakteristik af så väl skalden som
menniskan hoppas han en gång finna tid och tillfälle
att på annat ställe lemna. Till dess vill han, för sin
del, hänvisa läsaren till den oförgätlige hädangångnes
sista dikt, den, som han skref med döden för ögonen:
y^Tack för god vaktfy> Derur kan man med lätthet
samla dragen till hans bild.
Lund i November 1877.
GUSTAF
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
