Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Golfvet han med tårar skurat I sin klyft, den Herran
murat
Tidens första år; När han der sin Gud’ får dyrka,
För hans blick en Peterskyrka
Upp ur grottan står.
Och när blåsten ute stampar,
Hör han Herrans fot, som trampar
Skogens kronor ner; Han Predikare bland gräsen Och
i liljaris milda väsen
En Johannes ser.
Månen, lik vår man i nästet, Silfverskäggig går på
fästet,
Eremit också,
Ingen vän han har gemensam, Ensam står han upp och
ensam
Får han nedergå;
Men han går sin ban i ära Och står himlen mera nära
Ensam, som han är: Så är öknens källa renast, Så ett
afskildt träd allenast
Tyngsta frukten bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
