Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt fria ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Derför ve den hand, som afskär tungan På det folk,
som en gång haft en röst! Ve den, som med vilja sårar
lungan I offentlighetens breda bröst! Det är godt
att lägga tyngd i slaget, När man fått en klinga i
sin hand, Ännu mer att ha ett ord i laget En gång,
när det gäller folk och land.
Skänk ej bort det, Sverige, som en penning. Skär ej
heller bort det, som en böld, Ty hvad andras öde
tar för vändning, Blir det för din barm en ädel
sköld. Håll dess kopparrundel mot de djerfva, Som
på friheten begå en stöld, Håll den högt i luften,
som Miner va Höll sin fruktade Medusa-sköld!
Såret efter gammal tvedrägt ömmar Stundom än, och
kan ej läkas strax; Men vi drömma ej så svåra drömmar
Och vi klösas ej, som fordomdags. Se hur våra skogar
derför nicka Dag från dag sin fröjd, och, ännu mer,
Se hur våra fäder vänligt blicka Genom vintergatans
fönster ner!
Ö
1856.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
