Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göthilda Victoria Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Så har du måttet af ditt lif förstorat, Du bleka
skugga, halfgjordt som det var, Och det är vi
allenast, som förlorat, Då jorden fick en engel mindre
qvar.
Hvem mäter den förlust de dina drabbat På denna
söndagsmorgon, klädd i svart? Det ringde då - för dig
till evig sabbat, För dem - det lyckans själaringning
vardt.
Hvad sökte du i badet? Du var tvagen, Som dufvan
är, till sinne och gestalt; Men sjelfva vattenspegeln
låg betagen Och släppte ej, förr än ditt lif var
allt.
Lik mycket! Lifvet är ett barn, som sitter Utöfver
spegeln af en stilla elf Och roar sig åt ytans vackra
glitter - Men evigheten bor på djupet sjelf.
Och bäst som blicken sväfvar kring förveten, Så halkar
barnet ned oförberedt; Så halkar lifvet in i evigheten
Oemotståndligt - tvärt - oförutsedt.
Och återstoden, som vi sedan finne, Ar minnet af hvad
godt som här blef gjordt; Och är det så, så vet jag
att ditt minne Ej undan tränges af ett nytt så fort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
