Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Det var ett tungt, men heligt arf,
Han tvungen öfvertog,
Då för sin kronas rätt och tarf
I vapen mot ett tidehvarf
Han lefde och han dog.
Men hvart han gick, der gick med mod
Ett högrest folk bakom,
Som strax hans kallelse förstod
Och redeboget kom:
Der ville ingen vara särast,
Fast ringa var hans ätt,
Om äfven kungen, som förnämst,
Fick äran af att fäkta främst
Som företrädesrätt.
De vise sutto hemma, de,
I säker efterhand
Och ropade sitt ack och ve
För det han glömt sitt land,
Ett land, som, hvart han sig begaf,
Till fiendernas harm
Låg, som bakom sitt trygga haf,
Inom den fasta gränsen af
Hans oförskräckta barm!
Hans like har ej verlden haft Och kanske aldrig får,
Han gick så vidt som dödlig kraft Mot skickeisen
förmår;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
