Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogelmötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Men hon i förtid rycktes bort Från omsorg och
besvär. Likväl blef gossens öga torrt, Han såg åt
grafven mycket kort Som låge hon ej der.
Kanariehonan, som till vård De begge haft i tur,
Fick han nu ensam på ackord, Och i en rönn på deras
gård Han hade hennes bur.
Men äfven hon försvann en dag, Då luckan öppen stod. *
Han var för henne grufligt svag, Men röjde icke med
ett drag Ett brustet tålamod.
Det gälde blott få buren skönt
Beströdd med snöhvit sand
Och hennes återkomst belönt
Med källfriskt vatten, knopp och grönt
Och frö till skålens rand.
Och se, då dygnet hvalf t sitt hjul, Satt fogeln vid
sitt fat, Men hade till sitt ståltrådskjul Fört med
sig hem en annan gul, Bevingad lekkamrat!
C. V. A. Strandberg, Sami. Vitterh.arb.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
