Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Speleman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250
Ty hur man öser, man till botten hinner, Den bästa
grufva kan bli läns till slut, Hur stridt ett skyfall
är, det dock förrinner, Och bräddfull brunn kan också
sina ut.
Det blef allt tunnare med ax på logen, Tomt var i år
der råge fans i fjol, Hon stod förlåten snart; men
en blef trogen, Det var Per Speleman med sin fiol.
Kom han från gille, skulle strax han dela Sin ränsels
innehåll med hennes små, Gick han till bröllops,
skulle först han spela För hennes barn en polska,
eller två.
På bara marken han kalaset dukar Och ser förnöjd hur
snålt de stå omkring, Sist hartsar han sin stråke,
som han brukar, När allesamman hunnit ta i ring.
Hans fingertoppar utåt strängbron springa Och de slå
ner som vore de af stål, Hans stråke bågnar och hans
strängar klinga Som talte de med många tungomål -
Och så hjertinnerligt, att man kan märka, Att ej
hos strömkarln han i lära gått, Men har att tacka
trast och gök och lärka För all den undervisning,
som han fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
