Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gumman i hagstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blef ej tröstlös sittande vid härden, Halp sig sjelf
till rätta underbart, Medan hennes söner måste snart
I sin halfva uppväxt ut i verlden Efter menig mans
försörjningsart.
Sällan kom en vän uppföre liden, Ensam var hon,
ensam fick hon bli, Tiggarn sjelf gick hennes dörr
förbi, Hennes enda tillgång, sinnesfriden, Låg så
föga gångbart värde i.
Sommarn skylde hennes armod litet.
Utanföre fans en täppa lin
Och en kryddgård full med blom och bin.
Innanföre var väl golfvet slitet,
Men i solen brann en balsamin.
Vintertiden syntes stugan föga, Helst när qvällen
penslat grått i grått; Om det icke rökt ur skorsten
smått Och ej fönstret tindrat som ett öga, Hon bland
drifvor som en drifva stått.
Rummet var med bohag lätt att fylla: Soffa, bord
och brits af hyflad fur, Halm till bolster, fäll
af egna djur, Några grofva stenkärl på en hylla,
Två tre grytor och ett dammigt ur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
