Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Gustaf Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Och der det föll, det drabbade titaniskt, Men ypperst
var han, när han öfvervann Med skämtets lätta styng
Aristofaniskt. Dock, om än löjet öfverflyglade En
stund det lätt hänförda sinnelaget, Kom godsintheten
sist och tyglade Den yra leken, bäst han var i
taget, Då han vardt både vek och allvarsam: Och när
så ysterheten väl förtonat, Så välde blida ord ur
hjertat fram, Och öfverdådet var då lätt försonadt.
Men hvarför denna teckning, då du har Uti ett väl
fördeladt ljus, och rnildradt, Som mästare med säkert
handlag skildrat Hvad han, den saknade, i grunden
var? Väl veta vi att de, som hädan farit, Ibland de
lefvande ej gå igen, Dock föreföll det som han stått
här än När du förtäljde nyss om hvad han varit. Så
stor är konstnärns underbara magt, När blott han har
den rätta fina känseln Och är mot öfverdrifter på
sin vakt Samt låter sans och kärlek föra penseln.
Du blifvit vår ifrån det ögonblick Då han af dig sitt
eftermäle fick. Dock tro ej att på äran ligger vigten
Hos oss: den ligger äfven här på pligten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
