Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inträdestal hållet den 20 December 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
sigt, hvarmed han, ensam som han i början stod,
öppnade det vidtutseende vapenskiftet, öfvergick
småningom till en lidelsefull bitterhet; ty han
misströstade slutligen om utgången. Hans hår blef
grått - och hans sinne likaså.
Hersklystnad, ofördragsamhet mot andras meningar
och ett uppfarande sinne förevitades honom
af motståndare samt någon gång till och med af
anhängare och vänner. Sjelf medgaf han befogenheten
af denna anmärkning, hvad lynnets tillskyndelser
beträffar. Och han sörjde upprigtigt deröfver. Äfven
mig vill det synas, som hölle understundom en
okuflig storrådighet väl mycket larm i hans skrifter,
och detta midt under känslans finaste dallring och
djupsinnets hemlighetsfulla hviskningar. Så måtte en
lejonhanes rytande vara uti en i månljuset drömmande
tropikverld. Man blir illa till mods dervid och erfar
en retsam känsla af skräck och missnöje. Men vid de
högröstade utbrotten af HWASSERS förtrytelse får man
dock, för rättvisans skull mot en ädel och genomärlig
man, icke stadna vid det yttre förtryckande, utan
uppsöka den grund, hvarur det låter sig förklaras -
mången skulle säga forsvaras.
En stark och allvarligt i sig arbetande öfvertygelse
leder lätt till en söndring från gängse åsigter och
en obenägenhet för andras tänkesätt, som få utseende
af egenmyndighet, helst all motsägelse gemenligen
förekommer dem som oberättigadt trots. Ju klarare
en viljestark man är medveten af en stor tanke och
ju beredvilligare han skulle gå till uppoffringarnas
yttersta gräns, för att få den erkänd, desto oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
