- Project Runeberg -  Samlade Vitterhetsarbeten / Första delen /
368

(1877-1878) [MARC] Author: C. V. A. Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal på Svenska Akademiens högtidsdag den 20 December 1863

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

868

den. Ett folk kan visserligen blifva skröpligt
och åldras - och det afsöndrar sig då i orklös
maklighet från de i tiden verkande och pånyttfödande
krafterna; men så länge dessa finna en väg till
dess föreställningskrets och drifva den tröga viljan
till nya, rast-lösa bemödanden, går det med folket
som med den oförgängliga fogeln i sagan: den till
aska nedbrunna sjelfviskheten föder föryngringen ur
sig. Ett sådant folk träder också otvifvelaktigt en
ny framtid till mötes. Men framtiden är oberäknelig
och kan föra stora pröfningar med sig. Det har
visat sig, huru det år, som gått till ända sedan
denna krets senast sammanträdde till sångens och
de fosterländska minnenas fredliga högtid, lagt nya
hotande förvecklingar till de förutvarande, som ännu
ingen tillfredsställande lösning funnit. Ögonblickets
qvalm tynger synbarligen på verlden. Äfven vårt
fädernesland, som .under ett halft århundrade i
fredens solsken bergat sina skördar, ser med orolig
förbidan de annalkande molnen af åsidosatta fördrag,
nya politiska åskådningssätt och gamla historiska
lidelser. De kunna sönderbrista och bringa förödelse
öfver dess eget område. Icke utan framgång har detta
land hittills arbetat på sin yttre förkofran och inre
förädling samt vinnlagt sig om en jemn utbildning
af sina samfundsförhållanden. Det har gjort som sin
äldste bebyggare, granen, som ur magra moar förnöjsam
upphemtar sin näring, sträcker sina armar efter ljuset
och behåller sin gamla grönska på, medan han efter
hand ikläder sig den nyare. De sår, stora olyckor
slagit, hafva på detta sätt småningom grott ihop. Om
de nu skulle bryta upp igen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/talis/1/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free