Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inskrift på minnesvården öfver en Newfoundlandshund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Till namnet upphöjd, lumpen till natur,
Du rodna bör inför hvart ädelt djur!
Gån, vandringsmän, förbi - förbi, jag beder!
Den saknad, som går hit, är icke eder,
Ty stoftet af en vän i urnan ar...
Jag kände endast en: han hvilar här *.
* Samma höst, då den tjuguårige Byron inflyttade
i Newstead Abbeyr sina fäders borg, förlorade han
sin älsklingshund Boatswain, den han lät begrafva
och öfver hvilken sattes en minnesvård med följande
inskrift: »Här hvila lemningarna af en, som var vacker
utan att vara fåfäng, stark utan öfvermod, modig
utan grymhet, begåfvad med alla menniskans dygder
utan hennes laster. Detta äreminne, som, derest det
stode öfver menskligt stoft, skulle vara meningslöst
smicker, är blott en förtjent hedersbevisning åt
minnet af Boatswain, en hund, född på Newfoundland
i Maj 1803, död på Newstead Abbey den 18 November
1808.»
Detta skaldestycke synes vara, så att säga. ett
poetiskt draperi öfver hundens minnesvård, och man
skymtar deruti redan den unge engelske lordens
excentricitet och den blifvande skaldens djupa
hypokondri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
