Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lammet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Och ingen misstro kom uti hans håg, Förr än han såg
sitt minsta lam, det kära, Som ängsligt bräkande på
honom såg, Som om ett evigt afsked legat nära.
»Hvad går åt dig,)) begynte han på skämt, »Är icke
gräset saftigt nog kan hända? Säg, är du sjuk?
Du ser ju på mig jemt Och står så hela timmarne i
ända?)) -
))0; drif oss in emellan skogens träd, Du gode herde!
Göm dig sedan sakta, Men låt ditt koppel också komma
med, Ty det skall ej förråda dig, men vakta.
Men herdarne, som kalla dig sin vän,
Ha svurit ditt förderf; och bäst vi vandra
Så lära, när det skymmer på igen,
Vi väl för evigt skiljas från hvar andra.)) -
I tankar syntes herden länge stå.
»Ar du så klok, och skall jag dö allena,
O, må du efteråt till begge gå,
Som afundsjuka sig mot mig förena.
Och säg dem då med anspråkslösa ord Den enda bön
jag hade, och den sista, Att få bland er, och under
denna jord, Så lugnt belägen, sänkas i min kista,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
