Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koleran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Snör ihop sin sadelrem, Öfvergifver hus och hem, För
att handelsvaror föra, Såsom han är van att göra. Men
hvad nu då! Hvarför, säg, Hejdar han sig på sin
väg? Jo, der närmar sig en qvinna, Gammal, halt och
utan tänder, Gift hon andas ut, och huden Skrumpnat
öfver hennes länder, Tunna ormar sno sig samman Genom
hennes lösta hår. Rakt på honom qvinnan går - Tistlar
gro i hennes spår - Grönskan gulnar bort, den djupa,
Menniskorna hoptals stupa.
»Lycka till, du vandringsman, Som så sorglös vandra
kan!»
»Käring, må dig jorden svälja! Men hvart hän, om du
får välja?»
»Hän till Pruth min resa går, Dit der Wilkus hydda
står, Hemtar der hans lif, och se’n Tager till min
staf igen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
