Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burtschels ås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BURTSCHELS ÅS.
En gång såg man solen höja Sig en söndag utan
slöja. Allting, färgadt underbart. Skimrade som guld
så klart, När och fjerran klockor hördes, Som i alla
kyrktorn rördes. Hingstar stodo halft på språng,
Stång och betsel skumbestänktes, Fanor fladdrade,
men sänktes Plötsligen på samma gång; Ty - en sol
för sig - bevingad Och en vällust för sitt land,
Stephan kom med svärd i hand Och allt hittills
obetvingad. Fursten steg i dag till häst Att,
ledsagad af en skara Folk och knektar, nu som bäst
Till Wasslui till gudstjenst fara.. Just- som han åt
staden vek, Träffades furst Stephan s öra Af en röst,
som högljudt skrek: »Hoppsan, stutarna! Vi böra
Fåran uppför branten köra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
