Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstantin Brankovanu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Paschans bröst af vrede häfdes
Och i blod hans öga sam,
Medan rösten nästan qväfdes;
Och hans bödlar trädde fram,
Grepo pilten allaredan,
Den, som fadren kärast höll,
Bundo för hans ögon sedan -
Och hans vackra hufvud föll.
Brankovanus tårar runno
Så de aldrig torka hunno,
Men han suckade ännu:
»Fader, ske din vilje, du!»
Mörker vardt kring honom plötsligt,
Svart i hjertat, tomt och ödsligt,
Vanvett smög sig på hans själ,
Men han dundrade likväl:
»Hohoho, du hednaskara,
Du, hvars blod är hundblod bara!
Ät tre söner gladdes jag -
Men de slagtades i dag;
Gånge derför öfver eder
Så som jag af himlen beder:
Må er stam försvinna som
Moln för vinden småningom,
Ingen jorda er lekamen,
Inga barn er skänkas. Amen!»
Rysande till merg och ben
Hedningarne framåt trängde,
Ryckte honom ned, och se’n
Från hans lemmar huden krängde,
Den de stoppade till slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
