Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thoma Alimosch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Månes venstra drycken tog, Men hans högra svärdet
drog, Svängde det med väldig kraft, Mattande ett
sådant hugg, Att ett sår ur öppet gap Blödde
under Thomas bröst, Der hans gördel drog sin
ring Och der trycket låg som värst Af den tappres
vapenskrud. Thoma, under dödsens qval, Drog i raseri
sitt svärd; Men i sadeln Måne satt Och flög skyndsamt
derifrån. »Arga skälm, du släcker visst Lifvets ljus
för mig till sist - Hade jag dig i mitt våld, Lita på,
du vore såld!» Med de orden samlar han Sina innanmäten
hop, För dem in igen, och drar Gördeln fastare ihop,
Går till hästen, som han ömt Klappar om och talar
till: »Hopp! Du är mig lika kär, Brunte, gammal
som du är, Kunde vi ännu bestå Samma dust som förr,
vi två!»
»Sväng dig på min rygg, och kom, Men försök ej se
dig om! Döm seX om jag har den kraft, Som i unga dar
jag haft!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
