Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Poisson. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Ett halft år som Crispin jag uppträdt och jag ser Min
framtid lyfta sig i ljus allt mer och mer. Den glans,
som kriget ger, för mig så litet gäller, Jag vill ej
spilla blod, och inga tårar heller, Jag vill ej slå i
hjel beskedligt folk, som gjort Mig ingenting för när;
vill ej i takt marschera När jag har lust till språng,
ej vänta immerfort Att af ett stycke bly få pannan
spräckt, med mera; För mig är denna rol för lysande,
för stor, Jag skapades ej för tragiken, som jag tror;
Min håg till freden står och tiljorna i staden,
Till bravoropen från parterrn och första raden,
Jag lade derför in om afsked, som du hör, Och tog
i staden Mans anställning som aktör. Min sceniska
triumf behöfver ingen tolkning, Jag bars på händerna
af hela Maines befolkning; Man kiknade af skratt,
man skrek i himmelshöjd, Men jag fick öfvernog af
denna landsortsfröjd, Jag längtade till folk af ton
och skick och låter Och till en ansedd plats vid
konungens teater. Än mer: Crispin är kär, och kär
i dig, Mariane, Så kär, att han vill dö, om han ej
blir din man. Få se, om ej min fars beslut nu blir
oss gynsamt Och att han tänka vill på bröllop åt oss
skyndsamt. Der har du nu rnin plan; nu vet du, hvarför
jag Har kommit, som du ser, till baka hit i dag.
Mariane. Med hvilken tillförsigt du vet att gå
till
väga,
Du räknar ut det bra, förträffligt, vill jag säga! Men
hvad har du för skäl att hoppas allting nu? Utaf herr
Paul Poisson beror jag, liksom du;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
