Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Poisson. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
ljuger han sig fram) har nödgat dem i dag Att ändra
sin affisch. Han hoppas dock, att salen Skall se
förändringen med nådigt välbehag. En son ur en familj,
som långa år igenom På tiljan funnit nåd för hvarjom
och för enom, Vill förelägga dem sin ungdoms lärospån;
Och derför ber han dem, att icke hafva brådska Med
någon omild dom, men skona mannen från Parterrens
hvisslingar, teaterlifvets åska, Och helsa med en
storm-applåd Paul Poissons son. Det bifall jag då får
för namnets skull, det ärfda, Skall snart förvandlas
i det egna, det förvärfda; Crispin i tredje led gör
heder åt sin slägt, Hvad sjelfva far min får bekänna
oförtäckt; Som premieraktör, och kunglig till, så
tar jag Dig sedan till min fru ...
Mariane. Förlåt, en fråga har jag.
Arnould. Hvad då?
Mariane. Jo, mitt porträtt - hvar är det, utan
skämt?
Arnould. Det har jag mist, men hvar?
Det vet
jag ej bestämdt.
Mariane. Du sagt mig, att det låg invid ditt
hjerta
jemt.
Arnould. Jag ville kyssa det och se det
oupphörligt, Och att det se’n förkorn, det var min
ömhets skuld.
Mariane. Allt bättre!
Arnould. 07 det var mig kärare än guld Och derför
smärtar mig förlusten ojemförligt. I brådskan då jag
for och såg det var så dags Att jag fick träffa dig
. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
