Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Poisson. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Jag kunde ej bli trött att visa, han ej mätt Att
bittida och sent få se Marianes porträtt. Men just
i samma stund jag sedan skulle fara Så togs det upp
igen, för att beundras bara, Då det i brådskan blef
förglömdt på något sätt. Der har ni nu, i fall Arnould
till vittne duger, Den rena sanningen med ens.
Mariane (afsides). Kors, hvad han ljuger!
Raymond. Och du förguda kan och umgås som bekant
Med en förlupen karl, en landsortskomediant! Fy!
Arnould. Men af denne man jag hade gagn otroligt.
Raymond. Du ?
Arnould. I en landsortsstad, som farfar säkert
vet? Är det så tyst och tomt och mycket sällan
roligt; Men till ett afbrott nu i den enformighet,
Som herskade i Lille så godt som oafbrutet, Vi funno
på ett sätt att roa oss på slutet.
Raymond.’ Hvad då?
Arnould. Vi samlades, en hop af unge män, Och roade
vår ort med societetsspektakel. Tack vare Delarose,
mitt mönster och orakel, Fick verlden snart i mig
en ny Poisson igen! Hvar gång jag spelade så slogs
man om biljetter.
Raymond. Aktör och officer! Du mig i
häpnad
sätter! Du ta lektioner af en man ur denna klass?
Arnould. Säg förr en mästare, en rigtig man
af snille, Uti hvars djerfva spår jag gerna följa
ville. Ty ser man honom i Friherre de la Crasse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
