Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Poisson. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Jag har ej haft en qväll så lysande, som denna,
Och för att låta er också få lära känna Deri unge
segraren, jag honom med mig har I samma uniform,
som han i striden bar.
Raymond. Men den dansmästarn är ej sina
anor
värdig
Och jag kan icke med hans pojkstreck, - nej, min sann,
Om han förlåtelse af farfar vinna kan.
Arnould (träder nära intill Raymond). Får jag nu
min lektion? Säg mig, är farfar färdig? Bär jag min
mantel nu på vedertagen sed? Och sitter hatten rätt?
Raymond. Nej, litet mer på sned; Och begge
händerna på värjan, stolt och lifligt. Men är jag
ej en narr, och barnslig obeskrifligt, Som i en slik
kostym moralisera vill? Jag är ju likadan, som han.
(omfamnar Arnould). Kom
till mitt hjerta!
Mariane (nu Arnould). Du glömmer mig, Arnould?
Paul (Ull Arnould). Aha, står det så till? Då är
det du, som fått Marianes porträtt?
Beauséjour. Med smärta Stör jag en sådan scen och
häktar min Crispin.
Paul. Som konungens aktör hans ställning honom
skyddar,
Res ensam du, min vän. Men tanken, att Guérin
Lär taga afsked snart, din smärta kanske kryddar;
Du ensam fylla kan den plats Guérin har haft . . "
Beauséjour. Ja, om jag viste det . . .
Paul. Min son och jag gemensamt Ska’ drilla
det derhän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
