Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 5 - Amors genistreck. I, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Öfversten. Om han har? Husarer, barn! (till Eolert)
Virgilius, tror jag, säger...
Robert. Er sagesman ni hos Ovidius eger, Som
talar om, att krigsman är den karl, Som älskar,
men ej derför just husar.
Öfversten. Och att rekryterna han tar med våld
Till sina rotar?
Robert. Om man älskar bara, Går inan som volontär
och utan sold.
Öfversten. Ja, hör nu! Derför tan er väl till
vara! Om Amor skickar hit en officer, Som värfvar till
rekryt en utaf er, Så skylien ej på mig. Mot denna
fara Kan ingen öfverste sitt barn försvara. - Och nu
farväl! (Går leende bort.)
Sjette Scenen. HENRIETTA. LOTTA. ROBERT.
Robert (ser efter öfversten ocli upprepar Tians
slutord). Ej sina
barn försvara!
Ja, om så visst han kände till den fara, Som hotar
dottern, han till pliten grep Och satte p för Amors
falska knep.
Lotta. Herr Robert!
Robert. Fröken!
Lotta. Ni är mig den rätta!
Robert. Hur så då?
Lotta. Litade jag icke på Ni skulle hjelpa syster
Henrietta? Jo pytt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
