Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Och vinka honom genast till din sida! Du står ju der
som vore du af trä.
Henrietta. Men jag är rädd, att ni gör saken
värre... Lotta (till Brienne). Det är superbt!
Nu faller ni
på knä Och med solfjädern dubbar hon min herre.
(Brienne faller med halfkomiskt ridderlig hållning
på knä för
Henrietta) Kom, Henrietta, var ej så distrait.
Henrietta. Jag kommer, kära toka.
Brienne (till Henrietta, i det han reser sig upp).
Ack, der
bär ni
Uti de blonda flätorna en blå Och blygsam bandros.
Denna ros beskär ni Er trogne riddare, som litar på
Att han till er och hela könets ära Får samma bandros
under kampen bära?
Henrietta (förvirrad). O, hvad begär ni?
Lotta. Gif ett par tre till! Det står du ut med.
Om herr Verner vill, Står jag till tjenst med hela
bundtar!
Henrietta. Nej,
En bön, så anspråkslös, jag nekar ej. (tager af sig
bandrosen och ger honom) I fall den rosen som ett
minne binder
Af en bekantskap, i sig sjelf så kort, Så ger jag
den som sådan gerna bort.
Brienne (kysser bandrosen och gömmer den
pä sitt bröst). Med den jag trotsar dristigt hvarje
hinder, Med denna sköna underpant jag går Och hvilar
ej förr än jag målet når.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
