Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Robert. Han kom ordentligt sedan?
Lotta. Ja visst,
Robert. ... Som ingen af familjen känt? Nå, hur
betedde han sig?
Lotta. Excellent!
Det fins väl knappt så stor filur som denna; Han lekte
främmande med sådan list Och så komplett, att det satt
åt till sist Att kunna få den junkern att bekänna.
Robert. Det är då honom likt. Dock var han
visst Förälskad grymt och kär högt öfver pannan? -
Nå ja, han svärmar kanske litet grand; Men helsa
fröken Henrietta: bland Det svulstiga hos Verner
fins en annan, En ädel, oförderfvad, ren natur.
Lotta. Kors, ni må icke tro han gjorde kur
För Henrietta. Nej, han tycktes spela En halft
tillbakadragen roll; kan ske Jag gick med en för
öfverspänd idé Om hans passion.
Robert. Kuriöst!
Lotta. Men i det hela Såg man en rnan af verld i
honom.
Robert. Så? Hur tar er syster det?
Lotta. Det tycks ändå Som Verner gjort ett mägtigt
intryck på Min systers hjerta. Hon tycks smått
förlägen Och rodnar djupt så snart jag talar om Den
fästman, som så oförmodadt kom - Allt vittnar om,
att pilen hittat vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
