Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Verner (afsides.) Till punkt och pricka! (högt)
Jag fruktar ej ett qvinligt skälmeri Och drar mig
icke undan eller skälfver För blickar med vestalisk
eld uti, Dem ögonlocket skyddar, då det hvälfver
En half kupol deröfver - men jag vet Ej rigtigt än,
om jag bestämdt får trycka Intill mig underpanten på
min lycka.
Öfversten. Hvad skall ni tvifla för?
Verner. Blif icke het,
Jag är för rättfram visst. Om nu så vore, Att
jag ej vore den, som jag nu tros, Så kan ske snart
min drömda lycka fore Liksom en lätt, men vacker,
sky sin kos?
Öfversten. Bevara mig! (afsides) Hvad kommer
åt
krabaten?
Verner. Här är ett aftal gjordt; men om till slut
Ni kan ske för ett misstag råkat ut...
Öfversten. Ni är ju kollrig och af griller full.
Verner. Den tanken gör mig rädd. Ni vet,
soldaten Vill blifva älskad för sin egen skull.
Öfversten. Det blir ni nog. Jag vet rätt väl
att ära Det löfte, som jag gifvit åt er far; Men
att jag andra, större pligter har Emot mitt barn,
har jag nog hunnit lära.
Verner. Om jag nu icke vore den jag är, Men
lyckades er dotters hjerta vinna, Kan, med det värde
jag inom mig bär, Jag dock hos er ett villigt öra
finna?
Öfversten. Ja visst - ja visst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
