Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Öfversten. Ja, huru tiden gått För er hos barnen?
Verner. Utmärkt trefligt rigtigt. Men jag fick
bara se den äldsta.
o
Öfversten (beklagande). Ah! (afsides) Då kommo
de på tu man hand. (högt) Och så?
Verner. I fall jag verkligen törs lita på Ett ord,
som för min framtid är så vigtigt, Så hvad er dotters
tankar angår ...
Öfversten. Nå?
Verner. ... Är nu mitt öde afgjordt.
Öfversten. Så ni menar, Att Henrietta ...
Verner. ... Öfverlåtit har Sitt öde i er hand, som
hennes far; Och derest ni, herr öfverste, förenar ...
Öfversten. Det gör jag visst, det. Var det på
så sätt Min dotter svarade? Har jag hört rätt? Och
det är jag, som får bestämma?
Verner. Ja.
Öfversten. Hon är en liten perla! (gnuggar
händerna
förnöjd) Hahaha!
Det går ju allting efter önskan. Hör, Hon måste
in. (ringer; en betjent inkommer) Bed fröken
Henrietta Att hon vill komma hit (betjenten går in
till venster) Si, det
kan sätta En gammal knekt i ypperligt humör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
