Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Brienne. Det var löjligt!
Ar jag sa olik mig? (låtsar som han nu först upptäcker
Verner)
Nej, är det möjligt? Du, min kontubernal!
Verner (förvirrad). Kors, är du här? ...
Brienne. Nå, gudskelof, jag ser att du mig känner.
Öfversten (till Verner). Är han bekant?
Verner. Vi äro gamla vänner. (afsides) Men om han
vore långt från Köpenhamn!
Öfversten. Hvad heter han?
Verner. Han der?
Öfversten. Ja visst!
Verner. Hans namn?
Brienne. Mitt namn är Henning Verner.
Öfversten. Robert. Verner (de två sista afsides,
förbluffade).
Verner ?
Brienne. Ja.
Öfversten. En son af Martin Verner?
Brienne. Ja.
Öfversten. Då ha Er far och jag gjort kriget i
förening.
Verner (afsides). Är karlen rent befängd? Hvad är
hans mening?
Robert (ser stinnt på Brienne). Så ni är verkligt
. . . ?
Brienne (afsides till Eolert). Håll god min!
Robert (afsides). Aha!
Jag ser hur det är fatt! (Jwgt) Kors, det
var nära Att jag herr Verner knappast hade känt;
(med Mnsyftning) De passa icke rigtigt en student,
Mustacherna...
Brienne (afsides). För satan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
