Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Min vari här med er fröken dotter. Men Hur
hjertligt jag än unnar åt min vän Den sol, som nu
har uppgått på hans ban, oa . . . (häller upp).
Verner (afsides). Himlars himmel, så han mig
torterar!
Brienne (afsides, med anspelning på Verner).
Hvad han gör
sura miner, stackars f-n!
Öfversten (otålig). Så... Fortsätt; ty min sann
jag
supponerar Hvad ni vill säga ens.
Brienne. Jo, så regerar Den tanken mig, att
vid det mål han står, Som jag kanske - ho vete? -
aldrig når. Då han med segerpalmen triumferar, Som
gudarnes exempellösa gunst Gett honom rent i blindo,
jag riskerar Att det, jag hoppas på, går upp i dunst.
Öfversten (afsides). Än är jag lika klok!
Verner (afsides). Det är förbi!
Robert (afsides till Verner). Det låter nära på
som ironi.
Brienne. Den stund er ena fagra dotter ger Min
vän sitt löfte att med honom vandra Igenom lifvet,
oviss än jag ser ...
Verner (afsides). Nu kommer det! Jag törs
knappt
andas mer!
Brienne. ... Med hjertats hela längtan till er
andra, Ej mindre fagra dotter.
Öfversten. Verner. Robert. Hvad?
Hva’falls?
Brienne. Och huru vida jag kan hoppas alls, Beror
på öfversten.
Öfversten. Min käre vän ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
