Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Öfversten. Nå, tala mans!
Lotta (afsides till Henrietta). Hur skall det reda
sig till
slut, det här?
Robert (söker att göra öfversten förhållandet klart).
Ser ni,
af desse herrar friar denne ... (pekar pä Brienne)
Öfversten (afbryter). Till Henrietta; det är så
det är; Men henne har jag lofvat åt Brienne.
Eobert (skriker). Och honom får hon!
Öfversten. Så? När hon har gett Sitt löfte åt
den andre, som ni sett?
Robert (Som förut). Men denne andre, det är ju
Brienne!
Öfversten. Usch, han är galn! (skriker likaledes
och stampar i golfvet) Nej, det är Verner!
Eobert. Nej! Nej, öfverste! Nej! Ni förstår
mig ej!
Öfversten. Hvem f-n begriper er?
Eobert. Men hör mig blott! Allt detta var ett
påfund, en komplott. Den herrn der, ’(pekar pä
Verner) hvilken kallar sig
Brienne, Han heter Verner.
Öfversten. Hvad! Hvad heter han?
Lotta. Henrietta. Gud! Är det ^möjligt?
Eobert (pekar på Brienne). Deremot är denne,
Tror jag, den verkelige herr Brienne.
Öfversten (till Brienne). Hvad hör jag! Är det
troligt, detta? Kan Jag tro på någon af det här
partiet?
Brienne. Det är allt sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
