Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
Om dina möjligtvis emot de rymder syfta.
Dit djupa forskningar de starka andar lyfta,
Så nå ej mina dit; jag mig till marken tyr
Och spar min smula kraft för lifvets små bestyr.
Vi få ej gripa in i himlens visa planer,
Men vara hvar och en sin kallelses organer;
Tag du din vistelse, sorn qvinna af geni,
I det sublimas rymd, hos din filosofi,
Men jag, med min natur, blir qvar uti det låga
Och gifter mig så snart det står i min förmåga,
På så sätt veta vi att följa, begge två,
Uti vår moders spår, så skilda håll vi gå,
Du inom andens verld, der blott idéer gälla,
Jag i det sinliga, det mer materiela,
Du drifvande en frukt, som vinnes med metod,
Jag åter sådana, som ha fått kött och blod.
Armande. Men när man en person vill ta till
rättesnöre,
Så bör man sätta sig hans goda sidor före, Ty icke
har man valt till mönster någon ann, För det man
harklar sig och spottar såsom han.
Henriette. Du vore ej, likväl, den du nu tror dig
vara,
I fall vår moder haft sin »goda sida» bara, Och det
förstår nog du, att hon, fast ett geni, Ej uteslutande
skött sin filosofi. Var då så allt för snäll att
unna mig på färden Ett afsteg, som hvars följd du
sjelf vardt sådant ljus, Och lägg ej hinder för,
i ditt sublima rus, ’Ett eller annat ljus i smått -
som vill till verlden
Armande. Nu ser jag uppenbart, att du ej botas kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
