Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
Armande. Du talar om moral - vet, der
står
föreskrifvet,
Att man ej lofvar bort sin tro i annan form Än med
begifvande af dem, som gett oss lifvet; Att du har
skyldighet att lyda utan prut Och älska endast den,
som far och mor valt ut; Att de bestämma om ditt
hjerta, och att, noga Betraktadt, det är sjmd att
sjelf derom förfoga.
Henriette. Hvad du är god, som har ett så oändeligt
Besvär med mig och gör mig aktsam på min pligt
I Jag skall dra nytta af din lärdom, för att visa Att
jag min Mentor vill med gerningarna prisa. Mins det,
Clitandre, väl: vi bygga få vårt hus På deras bifall
blott, som skänkt mig dagens ljus; Sök vinna deras ja,
och gör mitt hjerta myndigt, Att när jag älskar dig
det ej må vara syndigt!
Clitandre. Jag skall af allan magt arbeta der uppå
Och hoppas att dertill ert ljufva bifall få.
Armande. Min syster, du ser ut som om du skulle
tycka Det böra gräma mig att se din stora lycka?
Henriette. Jag? Nej, på intet vis.
Jag vet, att
ditt förnuft
På inga vilkor ger anfäktelserna luft,
Att du är allt för vis, för nära slägt med eter
Att ej stå öfver allt hvad afundsjuka heter.
Långt från att hafva känt den ringaste förtret,
Du lägger dig visst ut för mig i hemlighet,
Du gör hans bön till din och skyndar att få
trycka
- Så vidt på dig beror - inseglet på vår lycka,
Du vill din syster väl, ja ja, det syns bestämdt.. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
