Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. I, 3 - Lärdt folk i stub. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Den lyckan att det just förhöll» sig som jag sade.
Henriette. Ni bara gycklar.
Clitandre. Jag? Nej, det är verkligt sant,
Hvart enda ord jag sagt. Men der ser jag er
tant* Och om ni ger mig lof att yppa allt för henne,
Så lägger hon sig ut kan hända för oss tvenne.
Fjerde Scenen. BÉLISE. CLITANDRE.
Clitandre. O, tag ej illa upp, i fall en stackars
kär Begagnar denna stund, då han får se er här,
Och lägger inför er sin hela själ i dagen ...
Bélise. Håll upp, och tala ej så ifrig och
betagen! Men om ert hjerta ej sin värma dämpa kan,
Så låt ert öga bli er känslas dragoman; Det är det
enda språk der jag ser någon dager Att ni kan tala så,
att jag ej anstöt tager. Kom med er hyllning fritt,
till mina fötter kom, Men laga bara så, att jag ej vet
derom; Ty jag kan blunda för en hemlig kärleks låga,
Så snart ni håller er till stumma tolkar blott, Men
samma stund er mun tillåter sig en fråga, Förvisar
jag er ur min åsyn kort och godt.
Clitandre. Förskräcks ej så, jag ber, och
misstänk
intet heller,
Ty det är Henriette min tysta suckan gäller Och
jag besvär er blott att hjelpa mig och bli Min
förespråkare i detta bryderi.
Bélise. En sådan fyndighet! Den lofvar
goda
frukter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
