Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Trissotin (till Henriette). Hvar gifs en
själa-spis i stånd
att den berusa, Som med så mycket skäl sjelf lägger
an på tjusa?
o
Henriette. Ah, ingendera deln. Tro icke
jag är
böjd . . . Bélise. Till den nyfödde nu! Vår längtan
nått sin
höjd.
Philaminte (till Lépine). Tag hit de der du vet man
sitter på. (Lépine snafvar omkull). Uppbyggligt! Att
raklång slå omkull - nog är det mycket hyggligt Af
den, som lära fått hvad tingens jemvigt är!
Bélise. Och hvarföre du föll gör du dig
knappt
besvär
Att reda ut en gång! Du tog ett steg, besviken Af
det, som vi förstå ined tyngdpunkt i fysiken. Lépine.
Det blir jag varse bäst. Jag tror han gått
i kras.
Philaminte (till Lépine, som går).
Tölp! Trissotin. Lyckligt nog ändå att inte det
var glas. Armande. Qvick som en eld!
Bélise. Ja visst, det gnistrar jemt, och sjuder.
(De sätta sig). Philaminte. Nu skynda, duka fram
hvad läckert ni
oss bjuder! Trissotin. Den hunger, hvarom man mig
öfvertyga
vill,
Lär ej en enda rätt på två tre verser stilla, Om än
en serenad. Nå? Vore det så illa, Om, fastän
oombedd, jag skulle lägga till Ragoiin af en sonnett,
som fallit en furstinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
