Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. III, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Vid det hvardagliga jag önskar förr att stanna,
Än bry mitt hufvud med det svassande och granna.
Philaminte. Godt. Men det är en skam och stöter
mig i grund.
Att någon af mitt blod man inskränkt skall
förklara. Ett ansigtes behag är en förgänglig vara,
En flygtig doft, ett sken, som bländar en sekund, Men
synes blott och bart vid epidermis häfta, Då själens
prydnad är en inre, som består. Jag derför länge
sökt ett medel att bekräfta Ät dig den prydnaden,
som tiden icke når, Att kalla fram en törst till
vetande och bildning, En smak för odladt vett, i
stället för förvildning. Min önskan vann sitt mål,
då jag en utsigt fann Att knyta din person vid en
begåfvad man. (pekande på Trissotin) Och det är den
här herrn, den du
nu skall betrakta Som din utkorade, och älska högt,
och akta.
Henriette. Skall jag, min mor?
Philaminte. Just du. Men hvad du gör dig
till!
Bélise (till Trissotin). Jag vet, jag vet.
Er blick om
tillstånd bedja vill
Att lösas från den ed vi gett hvar ann, vi tvenne;
Nå, jag går in derpå, till förmån dock för henne Och
detta äktenskap, som er en framtid gör.
Trissotin (till Henriette). Jag vet, min fröken,
knappt
hur jag uttrycka bör
Min öfversvallande förtjusning. Denna ära Gör mig
så ...
Henriette. Lugna er! Det är, det kan jag svära,
Långt härifrån och dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
