Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
Men att han sårar er, det går för långt likväl;
Der blir det hederssak att sätta sig på tvären,
Helst efter ni förut ej fullt kontanta ären,
Ty aldrig hörde jag på forna tu man hand,
Att han för er, min mor, bar aktning minsta grand.
Philaminte. Den narrn!
Armande. Och såg han er på ryktets vingar buren,
Så var han som en is och bara teg som muren.
Philaminte. Perukstock!
Armande. Läste jag för honom något skönt Och
snillrikt af er hand, tror ni att det var lönt?
Philaminte. Den lurken!
Armande. Kommo vi i tvist, som ofta hände, Så kan
ni aldrig tro en sådan skur han sände -
Clitandre (framträdande till Armande). Min
fröken, blott en paus - jag ber så innerligt - Om
icke af fördrag, åtminstone af pligt! Hvad har
jag gjort för ondt? Hvad orsak har er
tunga
Att mot mig, stackars karl, så obarmhertigt
ljunga? Hvarföre vill ni mig så illa, att ni gör Mig
svärtad inför folk, som jag behaga bör? Hvarför är
ni så grymt förtörnad på mig? Svara, Så jag för
er fru mor mig sedan får förklara.
Armande. Om> som ni förebär, jag hyste agg till
er Och ville er till lifs, det vore icke mer An
ni förtjent. Det band man första gången knyter
Har en så afgjord helgd och ett så skönt motiv,
Att man bör offra förr sin välfärd, ja, sitt lif,
An för en annans skull man tro och lofven bryter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
