Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
Hur långt är den ej från en idealisk själ,
Hvars låga intet har med sinnena gemensamt,
Men blott går derpå ut att gifta hjertat ensamt,
Likgiltig för om ej det andra funnes ens:
En låga, obemängd och ren som himmelens,
Som verkar, att man blott försynta suckar gjuter
Och lystnadernas kalk med afsmak från sig skjuter,
Som gör en hugfäldhet, den intet orent tål,
Ett älskande, som är sitt eget ändamål,
Der det är anden blott, som frossar såsorn gamen,
Och man ej vet utaf ens att man fått lekamen.
Clitandre. Ack, hvad beträffar mig, så känner jag
för väl
Att jag, gunås så visst, fått kropp så väl som själ,
För mycket till och med, att ej ha honom när
mig, Och skilja dessa tu är hvad jag aldrig lär mig,
Den slags filosofin mig himlen nekat har, Hvarföre
själ och kropp få draga jemt i par. Jag medger visst
den sats, hvarom ni vittne bär mig, Att skönast är
den drift, som anden blott betar, Ett själarnas
förbund, eteriskt, öfversvinnligt, Der tanken ej
berörs af något som är sinligt; Jag nöjs dock icke
med så fina ömhetsprof, Ni har så rätt i det att
jag är litet grof; Med hela min person jag älskar -
och förfelad Hängifvenhet blir den, som lemnas åt mig
delad. I allmänhet tar ock materien ut sin rätt; Och,
med all aktning för ert vackra tänkesätt, Nog är det
fler, än jag, som följa den metoden, Ty hvar jag ser
mig om är giftermål på moden Och anses för en sak,
som passar sig; hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
