Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Se der den rikedom, som lockade min håg,
Se der det gods, som gjort mig er så varmt benägen.
Henriette. Det är högst smickrande, att från
den
sidan ses,
Och er förbindlighet gör mig rent af förlägen, Men jag
beklagar blott, att intet gensvar ges. Min aktning
eger ni i utmärkt grad, min herre, Men kunna älska
er till baka - det är värre. Ett hjerta, vet ni väl,
ej skiftas kan åt två, Och mitt Clitandre lagt sitt
herradöme på. Jag vet, att hans förtjenst mot er är
nästan ingen, Att jag har dålig smak i de der hj er té
tingen, Då jag ej fängslas af er myckna snillrikhet,
Men det är som det är. Mitt oförstånd jag vet,
Men så pass vett kan dock i min fåvitsko spåras,
Att jag är ond på mig, som kunnat så bedåras.
Trissotin. Har jag blott först er hand,
så följer,
det är klart,
Ert hjerta också med ifrån Clitandre snart, Och genom
tusen små förbindligheter vinner Jag ganska visst
hos er genkärlek, hvad jag hinner.
Henriette. Nej. Jag står fast vid den,
som först
vann mitt behag,
Och er förbindlighet blir fåfäng, fruktar jag. Jag
säger det rent ut åt er, och ni behöfver Ej heller,
synes mig, bli mycket stött deröfver. Den, som
förälskar sig, gör icke, som man vet, Sitt val med
hänsigt till förtjenst och duglighet, Men liksom af
en nyck. Ett närmande vi göre Till den vi dragas
till, vi veta knappt hvarföre. Ja, knöte klokheten
en slik förbindelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
