Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
Är ej för stunden tänd, men för all evighet
Jag kan ej tvinga ned min känslas höga värma;
Och då er älskvärdhet kallsinnigt ser mig svärma
Så törs jag ej försmå biträdet af en mor,
Som lofvar framgång åt min suckan, som jag
tror;
Och blott jag vinner er, som här är hufvudstycket,
Så bör ej sättet just bekymra mig så mycket.
Henriette. Vet ni, att det kan bli betänkligt
nog
till slut
Att tvenne älskande så egenmägtigt skilja Och att
det ej är klokt - förlåt, jag sjunger ut - Att truga
sig till ja emot en flickas vilja, Att, om hon ser
sig nödd, hon lätt kan retas till Att narra sin herr
man eri vacker dag April.
Trissotin. Af hvad ni der har sagt jag känner mig
ej hotad,
Man är beredd på allt när man har takt och vett;
För allsköns fördom är den verkligt vise botad,
Och som förnuftig karl tar man det ej så hett, Man
tänker blott som så, i fall man tröst behöfver:
Hvad man ej hjelpa kan det sörjer man ej öfver.
Henriette. Det är då visst och sant, ni är
beundransvärd,
Hvem trodde denna kraft filosofin beskärd Att göra
folk så der benägna att fördraga Missöden af det
slag jag nämnde, och ej klaga? I så fall eger ni en
sinnesstyrka, som Ett enkom föremål bör bära vittne
om, Som företrädesvis och con amore drager Försorg
om att den ses i ständigt högre dager; Och då -
upprigtigt sagdt - jag knappast tror jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
