Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Ariste (till Henriette). Ar det den enda grund,
du har
att föregifva, Hvarför du mellan er vill bandet
sönderrifva?
Henriette. Den enda. Utan den till honom droges jag;
Men han är mig för kär, att jag får vara svag.
Ariste. Så våren glada då, att I hvarandra
funnit! De tidender jag bragt jag sjelf till hopa
spunnit, Det var ett litet knep, som jag har hittat
på, För att bispringa er, I turturdufvor två, Och
visa svägerskan, som ej är skarpsynt heller, Hur
hennes filosof står profvet, när det gäller.
Chrysale. Nå, Gud ske tack och lof!
Philaminte. Jag rigtigt njuter nu Af den förargelse
den lumpna karln skall känna. Hans egennyttas näpst
skall bli helt enkelt denna, Att se det bli parti
emellan dessa tu.
Chrysale (till Clitandre). Nu ha ni fått hvar ann -
det
var just så min mening.
Armande (till Philaminte). Och mig, - mig offrar
ni
för dessa tus förening?
Philaminte. Säg icke så, mitt barn, att du
skall
offret bli,
Du har en stödjepunkt i din filosofi, Du kan se ned
på dem hvad stund som du behagar.
Bélise. Men om han sneglar än åt mig i
hemlighet! Man går och gifter sig ibland i pur
förtret, Hvad man får ångra se’n i alla sina dagar.
Chrysale (till Notarien). Se så, min herre,
skrif ert
giftermålskontrakt Och lägg nu märke till: det blir
som jag har sagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
