Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det täcka, rörande och milda, Just menniskornas ondska
gör Till ödemarker allt, till tomma, Och trampar
djuriskt hvarje blomma, Som de likväl gjort intet för,
Som deras vård ej alls behöfver Att frodas hela landet
öfver, Men sjelfmant sina skatter ger Och bara om -
försköning ber! Och att, der eljest allt är fredligt,
Passionen tända skall sin brand Och lustan lössläppt
rasa, sedligt Förmörkande det sköna land! Det är som
djeflar öfverrnannat Seraferna med magt till slut Och
på de höga troner stannat Och jagat alla englar ut: Så
sköna äro dessa trakter, Så skändade af onda magter!
Den som invid en död har stått,
Förr än den första dagen gått,
Den första, som för alltid skymmer,
Den sista åter af bekymmer,
(Och innan rötans finger än
Tryckt alla linier igen;)
Som dessa himmelskt ljufva tecken
På en förklarad ro har sett,
De stela och dock blida strecken
Uppå det bleka anletet,
C, V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
