Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
På något f j ät utaf sin nästa,
Det vore att i Hassans borg
Ett eko få, om än af sorg,
- Ändå ett tecken till att lifvet
Ej vore öfver allt fördrifvet -
Ty man står hisnande och stum
Som ensam i förgylda rum.
Men småningom har tidens röta
Der inne frätt och hunnit nöta,
Och sjelfva porten hänger skum,
Der ingen fakir ber om rum
Och ingen dervisch stannar heller,
I hopp att det förplägning gäller,
Och der gör ingen främling halt
Och signar värdens »bröd och salt».
Nej, utan hopp och hjelp tillika
Gå fattiga förbi och rika,
Ty högsinthet, ty värdskap dog
Med Hassan bakom berg och skog;
Och på den tröskel man fick gästa
Gör nu förödelsen sitt bästa,
Så gäster som slafvar försvunno den stund
Turbanen klöf s af en kristen hund.
Jag tror mig liksom fotsteg höra, Men ingen stämma
når mitt öra; Nu ser jag tydligt hvar turban
Och silfverslidad ataghan; Den främste hör till
emirslägten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
